Retorik istället för betyg.

Aristoteles diggade retorik.

Igår på SVT:s Agenda diskuterades det hur betygen ska göra elever mer skolmotiverade. Alliansen vill sänka betygsgränsen ännu en gång berättade Tomas Tobé (m), från nuvarande klass sex till årskurs fyra. Gustav Fridolin (mp) och (regeringen får man anta) vill däremot inte sänka. Om de vill höja nuvarande gräns diskuterades aldrig, ej heller ifall betyg överhuvudtaget behövs. Här nedan förklaras vad skolpolitiker istället borde fokusera på.

En obligatorisk retorikkurs i grundskolan är en demokratifråga. Att kunna och våga framföra sina åsikter i tal och skrift är att kunna och våga tillvarata sina medborgerliga rättigheter. Dessutom involverar retoriken även etik, något som är nog så viktigt i dagens samhälle. Att vara en god lyssnare och kunna byta perspektiv utvecklar den empatiska förmågan och gör oss, i någon bemärkelse, till bättre medmänniskor.   

För den som känner alla de områden där retorikens verktygslåda hjälper oss till bättre resultat är naturligtvis det enda rimliga att det praktiska handhavandet av verktygen ska vävas in i undervisningen genom hela skoltiden. Detta på ett strukturerat och medvetet sätt och med start så tidigt som möjligt. Jag menar att allt annat är att svika barnen och att, mot bättre vetande, sänka ambitionsnivån när det gäller effektiviteten i skolan.

Vi har alla, under vår egen skoltid, sett de kamrater som med fasa, rodnande ansikten och darrande knän ställde sig framför klassen för att, gång på gång, få bekräftat att muntlig framställning var något de inte behärskade. Många av oss minns också själva hur det kändes att vara den som misslyckades och den hjälplöshet detta innebar. Muntliga presentationen var något som förväntades av oss, men ingen hade faktiskt försett oss med de kunskaper och verktyg som behövdes för att lösa uppgiften.

På samma sätt som eleverna får lära sig läsa innan vi ställer krav på att de ska ta till sig en skriven text, eller får lära sig multiplikation innan vi förväntar oss att de ska lösa tal där detta räknesätt krävs, måste vi självfallet ge dem de retoriska kunskaper som behövs för att lösa de retoriska uppgifter vi ger dem. Att så inte sker och att denna orimlighet kan få fortleva i den svenska skolan, med det svek mot barnen som det innebär, är en stor gåta.

När eleverna väl når gymnasiet ska den retoriska hantverksskicklighet redan finnas där, åtminstone på en grundläggande och användbar nivå. Inom gymnasieskolan ska fokus ligga på de ämneskunskaper som gäller för respektive program. Redan idag för gymnasielärarna en ojämn kamp mot tiden för att förmedla de kunskaper av olika slag som eleverna förväntas besitta när de lämnar skolan. Elever från yrkesprogram ska vara anställningsbara för företag i den bransch skolan utbildar för. Det är ingen liten uppgift att på tre år förmedla ett tillräckligt yrkeskunnande för att eleverna ska vara attraktiva på arbetsmarknaden, och därutöver kunskaper av mer allmän karaktär.

På de studieförberedande programmen gäller motsvarande kamp mot klockan för att elevernas kunskaper i matematik, språk, historia med mera ska nå de nivåer som mottagande universitet och högskolor förväntar sig, och det med all rätt.

Den kamp mot klockan vi ser ute i skolorna är däremot ett tungt argument för att introducera retoriken tidigt i våra barns liv för att sedan, på ett medvetet och strukturerat sätt, utveckla kunskaperna under hela deras skoltid. Jag vill till och med gå så långt som att påstå att retorik genom hela grundskolan väsentligen kan bidra till att komma tillrätta med de successivt sjunkande kunskapsnivåerna i den svenska skolan. Skolan behöver höja sin effektivitet. Det kan vi göra med retorik.

Retorik handlar om att samla, prioritera, strukturera och förmedla information. Den elev som behärskar detta har alla förutsättningar för effektiv inlärning och för att lyckas i skolan. Retoriken bygger dessutom på etiska principer, vilka motverkar de destruktiva inslag som förekommer på skolorna. Jag vill också påminna om det påbud i grundskolans läroplan som säger att eleverna ska utveckla ett kritiskt förhållningssätt till olika källor. De ska kunna granska och värdera uppgifter och åsikter av olika slag och från olika håll. Hur löser vi detta om inte med hjälp av retorikens råd och regler?

Skolan har inte råd – varken ekonomiskt eller mänskligt – att avstå från att tillhandahålla de verktyg som vi vet ger de bästa resultaten. Vi vet att retoriken ger stöd, råd och struktur för hur en stor del av de uppgifter eleverna i våra skolor ställs inför kan lösas på bästa sätt. Det borde därmed vara självklart för alla pedagoger, som dessutom gärna kallar sig goda pedagoger, att stå beredda med retorikens verktyg under arbetets gång.