Dubbelmoral bland etablissemanget!

Pippis pappa inte yttrandefrihet?

Yttrandefrihet ett maktmedel.

Vi bor i ett land med yttrandefrihet, precis som Frankrike. Yttrandefrihet som just nu manifesteras att den är värd att slåss för. Över 80.000! poliser och övrig våldsmonopolisering har satts in i kampen för yttrandefriheten i Paris och däromkring.
Bevisligen kan yttrandefrihet skapa våld, tvärtemot vad många nog vill föreställa sig.

Yttrandefrihet för alla?

När journalistiken angrips får vi alla veta att det är yttrandefriheten som ska skyddas framför allt. En yttrandefrihet som gärna refuseras när det gäller konst och journalistik som behandlar frågor rörande etnicitet. Tintin i Kongo, Pippis pappa som var kung eller dockan i Kalles jul som några exempel. Men när det kommer till religion så finns det inget som motsätter sig att man smädar så att människor blir kränkta. Vi hade Ecce Homo 1998 som var en fotografisk utställning som tog upp bibliska situationer i en modern tappning. Då fanns det människor som kände sig förorättade men trots det var det inget som refuserades. Och nu finns det förespråkare som vill att Charlie Hebdos teckningar ska publiceras överallt trots att det bevisligen har kränkt många människor. Eller som yttrandefriheten tar sig uttryck i Växjö kommun där en tant som ingår i en mobb, riktar ett slag med handväskan mot en demonstrant, ska hyllas genom en planerad staty. (Hon har blivit förevigad i ett mycket uppmärksammat fotografi och det är från den bilden kommunen tycker tanten ska lyftas ut och bli till sten.)

Moralisk yttrandefrihet!

Missförstå mig rätt - jag är givetvis för yttrandefrihet men vi måste inse att det är en väldigt stark kraft och att människor kan känna sig förorättade på alla möjliga vis och att allas känslor måste vägas med samma vågskål. Yttrandefrihet får oss ofta att tänka i nya banor och kollektivet att komma fram till dess gemensammas bästa. Och då gäller det förstås att yttrandefriheten är likvärdig för alla grupper i samhället. Såväl de religiösa som de etniska. 
Om Pippi var för yttrandefrihet vet jag inte, men jag skulle gissa att hon tyckte alla skulle få säga vad de vill. Och gärna genom att hitta på egna ord att säga det med.