| Mångfald motverkar extremism |
Det är inte pingisbord och biljardbollar som löser problematiken Europa har trasslat in sig i. Det är heller inte marginaliseringen, arbetslösheten eller bristen på fritidsgårdar som odlar tankegångarna hos gärningsmännen i Frankrike, eller som nu i helgen hos våra grannar Danmark. Eller för den delen tidigare dåd i Belgien eller Norge. Det är snarare likriktningen i informationsflödet, som vi alla drabbas av, som gör att vi fastnar i vår egen yttrandefrihet och där vissa blir gärningsmän medan övriga bara sitter fast i bubblan som hela tiden förstärks och där den egna förträffligheten och värderingarna aldrig ifrågasätts. Dessa värderingar är sådana som gör gärningsmannen till just gärningsman och det är snarare det som är problemet än bristen på fritidsgårdar.
Så hur uppstår bubblorna som riskerar att skapa dessa förövare? Jo på internet förstås.
När internet var ungt så surfades det på bångstyriga vågor och det var inte sällan en hamnade på en sajt som det inte var tänkt och där ens egna uppfattning kanske inte alltid bekräftades.
När sen de så kallades cockies:arna uppstod som innebar att information om tidigare besökta sidor sparades på ens dator för att "hjälpa" användaren, började internetsurfandet begränsas genom att cockies:arna vägledde och därmed riskerade man inte att trilla in på en sida som inte var planerat. Det var ju dock fortfarande så att det var relativt enkelt att klicka sig vidare och hamna på sidor där överraskningar kunde ifrågasätta ens egna värderingar.
Det skulle snart dock ändras genom den så kallade smarta telefonen
Nionde januari 2007 stod Steven Jobs på en scen med sin karakteristiska klädkod; pullover och kavaj och mottog imponerade applåder.Han hade stått där förr och bland annat visat upp mp3 spelare som gjort hans företag till underhållningens IT-företag nummer ett. Men det han nu höll i handen skulle snart omforma världen och göra företaget till mer värderat än de flesta länders samlade BNP. Då kanske inte ens herr Jobs insåg vilken succé det skulle bli men snart fanns en smart telefon i var mans ficka, eller snarare hand.
Och därmed kunde hans och några få andra företag tillskansa sig monopolliknande ställning.
Nu fick alla tillgång till internet dygnet runt och var de än befann sig. Möjligheten till information borde därmed vidgat användarens möjligheter till kritiskt tänkande.
Men i likhet med de tidigare cockies:arna så gjorde även den här tekniska framgången att användarens surfande begränsades än mer. Denna gång genom apparna som hjälpte Iphonisten att direkt komma till sidan där ens egna värderingar och synsätt bekräftades. Nu hade surfandet upphört och det krävdes tankekraft för att komma fel där den egna åsikten kunde kritiseras. Därmed stannade man hellre på sidan där alla tyckte som jaget
Tekniken och framförallt informationsinsamlandet om användarna ökade samtidigt dramatiskt. Algoritmer utformades i allt snabbare takt och dessa blev bättre och bättre på att räkna ut vad kunden ville ha och informationen som dök upp på skärmen blev därmed mer och mer personligt utformad för att behaga och icke ifrågasätta användarens ståndpunkter, så att denne stannade på sidan så länge som möjligt - för att generera mesta möjliga reklamintäkter.
Därmed förstärktes de egna åsikterna allt mer och andra perspektiv som gick emot sina egna blev minimala.
Det är kanske inte så allvarligt ifall bristen på ifrågasättande information begränsar sig till vilket modemärke som är det rätta eller vilken aktuell idolsångare som är bäst.
Problemet uppstår väl snarare när underskottet på information är sådan att andra gruppers existerande ifrågasätts och att indoktrineringen blir så allvarlig att det enda rätta för dem skulle vara att tillgripa våld för att dess egna syn på världen är den enda och alla andras felaktig. Ett exempel är Anders Behring Breivik som fortfarande verka tro att han sitter på den enda rätta sanningen.
Andra exempel är förstås så kallade jihadister som internetindoktrineras. Där desinformation blir sanningen i deras värld.
Så det är inte fler fritidsgårdar med tevespelande ungdomar, Facebookgrupper eller för den delen lets-dance eller liknande underhållningsprogram som hjälper mot enkelriktningen av grupper. Snarare är det färre bekräftelseskapande forum som sociala medier vi behöver och istället kritiskt hållna rum vi är i behov av i samhället. Om så rummen är virtuella där åsiktsfrihet kan råda eller reella som bokcirklar, filosofiska sällskap eller debatter kanske inte spelar någon roll.
Det är alltså inte marginalisering av grupper allena som skapar extremism, exempelvis så finns det inga terrorgrupper bland samhällets mest marginaliserade grupp - romerna. Utan istället är det alltså den individuella likriktningen på informationsflödet som gör medborgaren alienerad och i vissa fall extrem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar