måndag 21 december 2015

Värmeljus farligare än cigg.


Värmeljus släpper ut fler partiklar än cigaretter men den som påpekar det kloka i att elda med värmeljus inomhus får inget gehör. Medan däremot den som tänder en cigg inomhus är galen.  


"Den värsta boven är värmeljus gjorda av paraffin" Står det och läsa i senaste numret av tidskriften Fokus med anledningen av svenskens närmast tvångsmässiga eldande av ljus inomhus så här års.
Paraffinljusen släpper nämligen ut 240.000 stycken partiklar per kvadratcentimeter. Men långt efter kommer dock inte stearinljusen på två tredjedelar. Och däremellan nånstans hamnar cigaretter som släpper ut 213.000 partiklar. Undersökningen är gjord av danska Statens byggeforskningsinstitut.

Det säljs cirka 300 miljoner värmeljus i Sverige och dessa är den främsta anledningen till förhöjda halter av cancerogena partiklar i våra hem.

Med andra ord är värmeljuseldande i paritet med cigarettrök när det kommer till passiv inandning av cancerogena ämnen.

Dock är det en massiv skillnad på hur den som röker behandlas i jämförelse med dem som tuttar på ett värmeljus. Medan cigarettrökaren var en del av vardagen på 70-80-talet har hen sen förbuden att röka inomhus på restauranger och pubar i början av 2000-talet närmast blivit paria. Den som röker stigmatiseras allt mer och nu är det oftast endast den i lägre samhällsklass som bolmar.

Däremot är den som kritiserar eldande av något slags levande ljus inomhus den stämningssänkande människan. Om en motsätter sig att inte vilja inandas petroleumprodukter, vilket paraffin är, i hemmet så får en oftast noll gehör.
Men om en däremot tänder en cigarrett inomhus är det många som motsätter sig det. Trots dess likvärdiga resultat av försämrad luftkvalitet.    

söndag 20 december 2015

Veckans ord

Nepotism 

(av latinets nepos = barnbarn, nevö, avkomma), på svenska även kallat svågerpolitik, är favorisering av släktingar eller vänner, i affärslivet eller politiken, utan hänsyn till meriter

måndag 22 juni 2015

Höghastighet utan höghastighet

Ingen ny räls behövs
  • Det ska byggas höghastighetsjärnväg genom Sverige. 

  • Kommunerna utmed tänkta dragningar av spåren profilerar sig på alla tänkbara sätt.

  • Tågen skulle kunna gå lika sakta som nu o komma fram lika snabbt som snabbtåg.


Höghastighetsjärnvägen mellan Stockholm, Malmö och Göteborg är planerad att tas i drift i början av 2030-talet. Snabbtågen är tänkta att frakta stockholmarna till Malmö på två och en halv timme och göteborgarna ska klockas in på 2 timmar jämt till huvudstaden. Detta är den största infrastruktursatsningen sedan 1850-talet då den nuvarande stambanan byggdes. De två helt nya parallella spåren som ska klara tåg i hastigheter av minst 320km/h kommer kosta åtskilliga hundratals miljarder. Den nuvarande stambanan från 1800-talet skulle inte klara av belastningen av snabbtåg och att rusta den för framtiden verkar ingen politiker intresserad av. Utom en...

Snabbtågen är inte bara ett nationellt särintresse för rikspolitiker. Ute i regionalpolitiken är ämnet en kanske ännu hetare fråga. Framförallt i Kronobergs län. Där det finns två olika lobbyorganisationer. Stambanan.com som vill se ny höghastighetsjärnväg jämte nuvarande stambanan. Och europakorridoren som verkar från Ljungby och vill se dragningen på den kortare sträckan utmed nuvarande E4:an som passerar just Ljungby.
I Växjö driver dessutom kommunalråd Bo Frank en egen linje där han vill att tågen ska vika av från stambanan och ta en lov runt universitetsstaden Växjö.

Argumenten från Ljungbys håll är att snabbtågen rimligtvis bör ta den snabbaste vägen. Från Växjö svarar de att tågen bör passerar där störst befolkningsunderlag finns. Där håller supportrarna från Kalmar och Karlskrona med. Vidare hävdar de att Ljungby inte kommer få någon station för snabbtågen som endast stannar på stora orter. Linnéuniversitetets rektor vill även han ha snabbtåg till Växjö för att kunna utveckla sitt lärosäte.

Från Alvesta skrivs det sansade debattartiklar om vikten med att inte förfula landskapet och skapa nya barriär i form av en höghastighetsbana. Därför bör rimligen rälsen läggas jämte redan existerande barriär. Alltså bredvid nuvarande stambanan menar lobbygruppen stambanan.com.

Alla är alltså eniga om att nya banvallar för hundratals miljarder ska byggas. När det egentligen är onödigt då det finns teknik som skulle kunna frakta stockholmarna lika snabbt på den gamla rälsen.

Hösten 2014 lämnade den förra partiledaren för sverigedemokraterna och nuvarande riksdagsledamoten Mikael Jansson in en motion som fick titeln "Alternativ för höghastighetståg". I motionen hävdar Mikael Jansson att tekniken DD-tåg, Direct Docking train bör utredas som alternativ istället för höghastighetståg.

DD-tåg är tåg som dockar vagnar i farten och alltså aldrig stannar vid någon station. Därmed går det hålla en jämn medelhastighet och tåget skulle kunna färdas i 200km/h på de gamla banorna och ändå vara framme samtidigt som ett snabbtåg.
Tekniken erbjuder dessutom många fler fördelar såsom en jämn fart, den kan plocka upp passagerare vid obegränsat antal stationer utan att sabba tidtabellen, energisnålare på grund av inga start och stopp och dessutom är en lägre medelhastighet detsamma som en säkrare transport.

Och den absolut främsta anledningen varför DD-tåg-tekniken borde finnas med i debatten är förstås att tågen skulle kunna färdas på redan existerande järnvägsräls med allt vad det skulle kunna innebära av sparade pengar och sparade restimmar då denna tekniken skulle kunna införas snabbare då rälsen redan är lagd. 

söndag 21 juni 2015

Frihandel nej - Fri handel nja

Bildresultat för TTIP
Gynnar ej Fri handel

Frihandel är endast en lek med ord. Några riktigt fiffiga ordlekare försöker inbilla oss att frihandel skulle vara detsamma som fri handel. Men de vill inte att vi ska förstå bluffen att det är den icke existerande särskrivningen som gör skillnad. 

Ett EU som i normala fall brukar jobba på tomgång är på väg att baxa igenom ett frihandelsavtal mellan USA och EU-länderna. Ett handelsavtal som skulle bli det i särklass största rent ekonomiskt mellan världens två största ekonomiska zoner. EU-kommissionen med vår svenska handelskommissionär Cecilia Malmström i spetsen hoppas att avtalet ska vara färdigt senast 2016.

TTIP eller the Transatlantic Trade and Investment Partnership, sägs gynna alla inblandade länder. Allt ifrån konflikter till miljöproblem ska lösas med avtalet. Hundratals miljarder per år ska avtalet vara värt för båda parterna. EU-länder ska lättare kunna sälja sina produkter på den väldiga amerikanska marknaden och Amerikanska företag ska lättare kunna knipa marknadsandelar på den Europeiska.

Men begreppet frihandel är långt ifrån detsamma som frihet att handla, köpa och sälja varor utan regler och hämmande bestämmelser. Fritt fram för kapitalets exploatering och expansion för alla är nämligen inte något som TTIP:s förespråkare syns vilja eftersträva. Dess största och förnämsta beskyddare WTO, World Trade Organisation, som styrs ifrån Washington är nämligen en stor entusiast av bestämmelser och restriktioner som ska gynna storföretagen och framförallt Nordamerikanskt kapital.

Amerika som har en stark protektionism där framförallt jordbruket subventioneras vill nu alltså med detta avtal kunna prångla ut sina produkter i bland annat Sverige. Samtidigt som svenska företag ska försöka kränga sina varor på en amerikansk marknad som är uppbyggd för att gynna storföretagen. Där exempelvis en licens som behövs för att få börja sälja kan kosta miljarder.

Så en frihandel som gynnar storföretagen är endast en lek med ord och är inte alls någon fri handel. Där alla som vill, kan och är entreprenörer kan sälja sin idé på en marknad där fri konkurrens på lika villkor råder.

Men är det verkligen ens fri handel som världen behöver mer av. Utan kanske istället en ekonomi som går tillbaka till vad ordet ekonomi verkligen betyder. Nämligen ett hushållande med knappa resurser.  
Ekonomi (från gr. oikos, "hus" och nomos, "lag") är läran om hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet. Med knapphet menas att tillgängliga resurser är begränsade i förhållande till totala önskemål och behov. (Wikipedia) 
Jorden är nämligen en plats där det råder knapphet på resurser.

söndag 14 juni 2015

Bilderberg

Bildresultat för bilderberg Tänk dig att dynastier från bankvärlden, industrisektorn och massmedia samlas för att en helg avhandla frågor som är aktuella för världen. Krydda föreställningen med handplockade toppolitiker från diverse länder och förbind deltagarna till tystnadsplikt - Välkommen till Bilderbeggruppens sköna värld.

Förra helgen hölls G7 mötet i Elmau i södra Tyskland. Ett möte där politiker från de sju starkaste västmakterna frotterar sig med varandra. Tidigare år har Ryssland varit inbjuden men i år kickades de med förklaringen av Ukrainakrisen. Detta möte bevakas av media lika mycket för demonstrationerna mot mötet och dess deltagare som vad som avhandlas där. Bland annat Eurokrisen, klimatet och Ukrainafrågan

Alla svenskar tidningar rapporterade från G7 mötet. Bland annat så var Sveriges radios tysklandsreporter Daniel Alling på plats bland demonstranterna och SvD skriver om blåljus i varje gathörn. Samma tidning skriver om att jippot kostar Tysklands skattebetalare 3 miljarder och att 20.000 poliser är i tjänst för att "skydda" de prominenta mot såväl insyn som verkligheten. De som demonstrerar hålls nämligen långt ifrån makten.

En vecka senare och några slalombackar längre bort så har precis den sista Mercedesens lämnat och avspärrningarna runt det belägrade lyxhotellet Interalpen Hotel Tyrol håller på att plockas bort. Detta är ett möte med många fler prominenta gäster än det en vecka tidigare G7.

Bilderberg Group har haft årliga möten sen 1954. Varje år så bjuds ett drygt hundratal gäster in. Det finns en kärntrupp på ett 20-30 tal där vissa av förklarliga skäl har fallit ifrån. Men ständigt återkommande gäster är bland annat vår svenska Jakob Wallenberg, Oljemagnaten David Rockefeller som i veckan fyller 100 år och dessutom finns ständigt någon från familjen Rothschild representerad.  En familj som få i Sverige känner till trots dess ofantliga rikedom och inflytande.

Men det är inte bara den privata sektorn som samlas för att avhandla angelägna spörsmål. Årets möte som sägs avhandla bland annat artificiell intelligens, internetsäkerhet, Iran och globalisering har även många politiska deltagare. Från Sverige är det socialdemokraten Mikael Damberg som får representera regeringen. Tidigare år har både Carl Bildt, Anders Borg och Stefan Löfven varit på plats.

Trots mötets kader av celebra och inflytelserika personer så finns det endast en handfull artiklar i konventionell media som ens nämner mötets existens. Senast SvD 2013.
Så oavsett mötets höga densitet av maktelit råder det ointresse bland Sveriges samlade mediekår. Inte ens de en vecka tidigare så fängslande motdemonstranterna finns det något intressant att rapportera om.  

söndag 7 juni 2015

Iphonen blir smycke

Form framför funktion

Teknikbranschen är på väg in i ett paradigmskifte. Att skifta från att sälja framförallt på grund av ny revolutionär teknik till att kränga prylar med hjälp av framförallt design och marknadsvärde. Därmed kanske även deras tveksamma tillverkningsprocess kommer kritiseras hårdare.


Modebranschen eller rättare sagt klädbranschen har länge varit en bransch som har inriktat sig på att sälja med form framför funktion. Det är egentligen endast de senaste åren som klädbranschen satsat stort på funktionella produkter.
Form framför funktion har visat sig vara en lönsam business. Åtminstone för vissa av företagen. De som har knutit till sig goda designers och vassa marknadsförare har dragit en vinstlott.
Företag som tidigt var ute med att göra funktionella plagg framför estetiska gick ofta under eller nischade sig till smala samhällsintressen. De få som har överlevt som svenska Fjällräven har på senare tid fått ett uppsving när nu modet talar om att det som kännetecknar funktion numera är inne. Därmed så utvecklas också funktionsplaggen till att bli allt mer funktionella. För helt plötsligt finns det business i att vara mest funktionell.

I motsats till klädbranschen har teknikbranschen genom alla tider sålt med hjälp av funktion. Teven har fått färg, blivit lättare, smalare och med att nu innefatta teknik som en dator. Samtidigt har telefonen blivit sladdlös, bärbar, internet- och kameraförsedd. Alla slags möjliga maskiner har numera blivit skärmförsedda. Tekniken har utvecklas i racerbilsfart och den nya modellen har alltid innehållet något revolutionärt och nytänkande.

Teknikutvecklingen som har sålt maskinen har samtidigt varit hämmande för försäljningen. Varje ny pryl var tvungen att innehålla ett tekniksteg för att kunden skulle känna att det var meningsfullt att uppdatera.

När klädbranschen endast behövt ändra lite på designen var teknikutvecklaren tvungen att forska fram ny och dyr teknik för att kunna hävda sig på marknaden. Teknik som i många fall varit användbar för det stora flertalet av köparna. Därmed har den smutsiga och omoraliska framställningen av exempelvis en smart telefon oftast kunnat försvaras med att den nya tekniken fört något gott med sig för mänskligheten.

Det har istället oftast varit HM, Zara, Wallmart och liknande multinationella klädföretag som fått sitta på skampåle i medierapporteringen om smutsig o etiskt tveksam tillverkning av respektive produkter. Teknikbranschen har möjligtvis kritiserats för undermålig återvinning. Men då har det snarare varit en skamlös återvinningsindustri som fått kritik.

Men numera marknadsför teknikbranschen mycket mera en livs eller modestil när teknikprylen ska säljas. Det är inte den fräcka tekniska nyheten som framhävs utan istället designen och märket på prylen som är det allra viktigaste.

Så varför denna utvecklingen då?
Det är förstås mycket billigare att byta ut chefsdesignern än att utveckla en ny teknik. Att sälja exempelvis en ny telefon på gammal teknik är förstås en bättre business rent ekonomisk än att lägga forskningsmiljoner på ny teknik som konkurrenten ändå kommer ha i sin nya modell månaden senare. Dessutom kan marknadsförarna inom teknikbranschen nu koncentrera sig på att sälja en modeaccessoar istället för en funktionell produkt.

Vilket för med sig att så fort kvoten är såld på en viss produkt räcker det att byta design och sen kränga den nydesignade produkten med samma funktion en gång till. Det här är inget nytt för klädbranschen, där har en tröja varit en tröja länge. Byxorna har trollats bort från lagerhyllorna endast genom att ändra lite i skärningen eller i färgnyansen. Marknadsföringsavdelningen har ändrat i vad som setts som snyggt i allt snabbare takt allt eftersom butikerna har blivit fler och shoppingen blivit ett folknöje. Modet har blivit en folksport och det som var inne igår är ute imorgon.

Detsamma händer alltså nu inom teknikbranschen. Modet på vilken teknikpryl som är inne ändras i allt snabbare takt. Och har ingenting och göra med ifall prylen har en ny teknik.

Så det som tidigare har kunnat försvars med att vara en god sak för mänskligheten kommer nu hamna i samma träskmarker som klädbranschen varit i. Där endast ett habegär stimuleras och utvecklingen av samhället begränsas till minimum.  Teknikutvecklingen som tidigare utvecklade medborgarens hem är nu satt i "snooze" läge. Framtiden får utvisa ifall kunderna köper utvecklingen mot mer design på bekostnad av tekniks evolution. 

fredag 15 maj 2015

Mellan hägg och syren

Våren märks mest på landet. Dofterna, synerna och skönheten bedårar alla sinnena. Perioden är kort och intensiv och precis rätt tid är just nu.

Hundarna svassar runt benen. Valpen hänger i nackskinnet på mellanhunden och deras oklippta klor mot oljegruset är det enda som bryter tystnaden. Vitsipporna dansar till sista melodin. I veckor har de jazzat i grupp till de osynliga sångarna. Nu bugar de och bjuder upp nykomlingen liljekonvalj till sista dansen. De ackompanjeras till ostämda stämmor av hårt arbetande flugsnappare och visslande svalor.

Lite längre bort har tystnaden jagats bort av byns underhållare. Där kivas tvillingar om det är den högra eller vänstra spenan som är godast för dagen. De som föddes i februari ber på knäna att mamma fortfarande producerar härlig mjölk. De trinda löven gick åt i ett rafs och gräset smakar fortfarande beskt i ungdomstungan. Aprilarna får fortfarande gräddtjockt från mor. Det är de värda efter att lekt tafatt med de månadsäldre halvsyskonen.

På andra sidan slåtterängen dämpas bräkandet av en hundraårig ljudvall. Där hissnar man av en lukt som påminner om kardemumma. Häggen dövar stressande fötter och lyfter smilbanden. Inför härligheten är det lätt att böja rygg och runt strumplästen möts man av en lakritsdoft. Körveln smakar mumma tillsammans med dess violetta säsongskamrat gökärt.

Den kulinariska aftonen har lockat fram vårens Don Juan. Festprissen som är vaken längst och aldrig går och lägger sig före gryningen. Avkommorna föds alltid hos andra och aldrig två gånger i samma bo. Trots dess uppväxtkamrater av vitt skilda sorter tvekar den aldrig om var den hör hemma. Samhällstjänsten sträcker sig till att locka ut entusiaster på otta. Resten får de andra sköta. - Göken är kommen!

Nu har solen borstat bort bomullen och fåglarna har tystnat, kvar är bara skymningen och stjärnan som glömt ställa om till sommartid. Men innan den helt lämnar målar den ett moloket streck av lila och säger adjö Småland och godmorgon RIO på samma gång.