Jag väcktes av en duns av något tungt. Det var inget vanligt kuvert, det var pensionsbeskedet. Man kan fundera på varför vi får ett sådant. Beskedet skapar ånger för den som inte har något jobb. Och för den som har ett är beskedet att det minsann ska jobbas - länge.
Idag kom det så, det årliga färgglada kuvertet där framtiden visas upp. Siffrorna alla är intresserade av finner en längst bak. Vill man njuta på ålderns höst så berättar staten där att man minsann får sätta igång och göra rätt för sig. Pensionen beräknas nämligen på alla yrkesverksamma år, inte de 15 mest aktiva som det var tidigare. Så den som under en tid i livet är utan ett lönearbete straffas med lägre pension. Samma gäller den som lämnar över sitt arbete till nästa generation. Exempelvis blir pensionen bara hälften om arbetet lämnas vid 61år.Den grälla färgen på omslaget antyder väl att här kommer något viktigt. I A4-format talar staten om vem det är som bestämmer. Och lyssnar du inte blir du minsann straffad. För den som inte arbetar får inte ta del av kakan.
Kuvertet borde istället vara svart - svart som en piska. Snarare än orangea morotsfärgad. För siffrorna som står där är snarare ett hot än en sporre för människor. Den som inte har något arbete blir uppgiven och ser en dyster framtid och den som har ett arbete känner att hen minsann inte kan ta ett friår eller gå ner på halvtid. Eller än mindre ta ut någon pension förrän tidigast vid 67år. Helst jobba en bra bit över 70 för då belönas man rikligt. Förhoppningsvis har en ju dött på kuppen med, så inte livets höst slösas bort på massa olönsamma fritidssysselsättningar. Då blir det ju dessutom mer pengar över som kan användas för att visa hur lönsamt det är att jobba - länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar